Lärare och familjer är mer splittrade än någonsin - och eleverna förlorar - EdSurge News

Lärare och familjer är mer splittrade än någonsin – och eleverna förlorar – EdSurge News

Tidsstämpel: 28 juni 2023 4:00
Källnod: 2738610

Det råder ingen tvekan om att våra skolor är i kris. Trauman av covid-19-pandemin, pågår kulturkrigen och nedslående akademiska resultat har gjort utbildningsdiskursen särskilt ansträngd. Eftersom många familjer med rätta har blivit mer involverade, ställs de ofta mot lärare, vilket resulterar i att båda sidor motsätter sig varandra.

Över hela landet har vi sett samtal om utbildning bli laddade. Böcker blir avstängda från klassrum och bibliotek. Curriculum avklädes och censureras. Skolstyrelsens möten övergår till fientlighet.

Som dagislärare i en offentlig skola i Oakland, Kalifornien, har jag sett dessa utmaningar öka klyftan mellan lärare och familjer, särskilt under de senaste tre åren. Mitt distrikt var ett av de sista i landet som återupptog personligt lärande och det fanns en intensiv oenighet om hur vi skulle öppna våra skolor på ett säkert sätt, följt av en sju dagar lång lärarstrejk där kampanjer för att återuppta lärandet kördes tillsammans med kampanjer för att stänga ner det. Vi har också haft heta debatter om hur vi ska ta itu med verkligheten med minskande registreringar. Men lika mycket som dessa konflikter har hotat att splittra oss har jag också sett mitt samhälle och andra samarbeta och komma närmare varandra, vilket vi behöver nu mer än någonsin.

Pandemin avslöjade och intensifierade många av de kriser som studenter står inför idag, särskilt de som har marginaliserade identiteter. För många elever läser under betygsnivå, testresultat fortsätter att visa begränsade matematiska färdigheter i hela landet, och barn och tonåringar kämpar med känslomässig reglering och stress för psykisk hälsa.

Jag har sett detta i mitt eget klassrum. Sedan pandemin började saknar 4- och 5-åringarna jag undervisar ofta de finmotoriska färdigheter som krävs för att hålla en penna eller använda en sax. Jag har haft fler elever som går till första klass som inte kan stava sitt namn eller räkna till 10 än någonsin tidigare. Och mina elever skriker och gråter ofta under aktiviteter och övergångar. Bristen på tidiga sociala och akademiska erfarenheter orsakade av pandemin påverkar fortfarande många av våra barn idag.

Istället för att se dessa sociala, känslomässiga och akademiska lärandefrågor som att de uteslutande faller under domänen föräldraskap or utbildning kan vi stödja elever genom att samarbeta med familjer, utveckla en kultur av respektfullt lyssnande och visa en autentisk enad front. Det som har hjälpt mina elever att utvecklas mest är när deras föräldrar och jag avsiktligt skapar ett stödsystem kring dem.

Jag har arbetat avsiktligt för att främja samarbete med familjerna i min klass för att hjälpa mina dagisbarn framåt och det har gjort skillnad. Jag använder en sms-app för att kommunicera med föräldrar i realtid när problem uppstår och för att dela framgångar med dem, stora som små. Jag bjuder in så många följeslagare som möjligt till studiebesök och utnyttja dessa händelser som en möjlighet att mäta och komma på samma sida om hur man tar itu med vissa beteenden som vi såg i realtid. Jag ägnar mer tid åt att prata formellt under extra långa familjekonferenser och informellt med snabba chattar under hämtning och avlämning.

Vad jag har märkt är att att bjuda in familjer som samarbetspartners inte bara har stärkt mina elevers prestationer i skolan, utan det har stärkt de band jag har med deras familjer, vilket är viktigt, särskilt när dessa relationer sätts under press i tider av konflikt. Och konflikter kommer oundvikligen.

De problem som skolor står inför är komplexa utan enkla svar, så vi kommer inte att hålla med. Men föräldrar och familjer måste arbeta med varandra, inte mot varandra, för att tillsammans skapa de bästa skolorna för alla våra barn.

Vår skola har en skolplatsrådet består av lärare, föräldrar och samhällsmedlemmar som finns för att identifiera skolövergripande behov, föreslå och godkänna finansiering och vägleda andra beslut för skolgemenskapen. På våra månatliga möten har vi varit oense om allt från att skapa ett konstrum eller ett datorsal, till vilka positioner som behöver skapas eller konsolideras på vår skola. Ändå kommer vi tillbaka varje gång, redo att arbeta tillsammans, engagerade i våra barn, och som ett resultat har vår skola visat bättre akademisk prestation, utökat de resurser som är tillgängliga för elever och ökat inskrivningen.

Även om det är nödvändigt att samarbeta med familjer för att säkerställa elevernas framgång, är det lättare sagt än gjort. Vi har alla vår egen tro och tar med våra egna fördomar. Jag har pratat med föräldrar som har erkänt att de ogillade skolan när de var yngre och på alla sätt de kände sig förringade eller osynliga av lärare. Jag har hört från lärare som känner att deras professionella autonomi förnekas av föräldrar som vill diktera vilka lektioner som ska läras ut och hur.

Alltför ofta känns det som att skolor ensidigt dikteras av lärares och administratörers önskemål or föräldrar och familjer, men de bästa skolorna tar hänsyn till alla röster. Genom att hitta en gemensam grund – utan tvekan de förhoppningar och drömmar vi har för barnen som sitter i våra klassrum – kommer vi närmare att bygga de skolor vi föreställer oss.

Samarbete mellan lärare och familjer är inte bara bra för utbildningen, utan det är bra för demokratin. När vi uppmuntrar individuellt deltagande i tjänsten för att förbättra den kollektiva utbildningsupplevelsen, blir våra skolor en återspegling av de demokratiska värderingar vi bekänner oss till i vårt samhälle.

När jag bor och arbetar i Oakland ser jag föräldrar och lärare organisera sig genom föräldraföreningar, fackliga grupper och andra sätt att göra förändringar. År 2022, till exempel, presenterade medlemmar av Oakland Unifieds skolstyrelse ett förslag om att stänga och konsolidera upp till 15 skolor över hela distriktet. Min skola fanns på den listan. Planen möttes av omedelbar skjuts mot styrelsen med sju medlemmar. Lärare, familjer och elever samlades för möten, sit-ins och strejker, och vi höjde våra röster för att se till att vi blev hörda och räknade. När skolstyrelsevalen kom månader senare valde två ledamöter att inte söka omval och en annan avgick. Nya medlemmar som hade dykt upp med samhällsstöd och stöd svors in. Ett år efter att planen föreslogs upphävdes den.

Nu mer än någonsin måste lärare och familjer samarbeta för att se till att alla röster, särskilt de i marginalen, hörs. Vi måste samarbeta för att omforma skolor som utrymmen där familjer och lärare modellerar respektfullt lyssnande och visar upp demokrati i handling i intresset för dem som betyder mest – våra barn. När lärare och familjer befinner sig i fientliga miljöer, ställda mot varandra, är eleverna de som förlorar mest. Våra barn behöver desperat att vi förenas.

Tidsstämpel:

Mer från Ed Surge