Nigeria ses tydligt avvänjas från kinesiskt tillverkat militärt skräp
I början av december meddelade tjänstemän från Hindustan Aeronautics Limited (HAL) att de var i kontakt med nigerianska sändebud angående det afrikanska landets möjliga förvärv av Tejas lätta stridsflygplan.
Denna nyhet understryker de nära banden mellan de två länderna och utvecklingen av den indiska försvarsindustrin samt Abujas behov av modern utrustning för att klara av den försämrade säkerhetssituationen i dess grannskap. Men om det nigerianska flygvapnet skulle välja Tejas-jaktplanet skulle det uppvisa en ganska märklig situation, vilket illustrerar alliansen mellan länderna i söder: Abuja använder redan tre JF-17 Thunders, av pakistanskt/kinesiskt ursprung. Det faktum att det inte tog med fler enheter i sitt lager med TEJAS i åtanke, med allt vad detta innebär, kan möjligen avslöja en möjlig brist på glädje över Thunders prestanda.
Detta hindrar dock inte Nigeria från att förlita sig på en flotta av kinesiska obemannade tillgångar (CH-3, CH-4 och Wing Loong II UAV) för att utföra sina militära operationer.
Militära förbindelser mellan de två länderna, som båda är tidigare brittiska kolonier, sträcker sig långt tillbaka i tiden, med New Delhi som hjälpte till att etablera Nigerian Defence Academy och Naval College i början av 1960-talet. Detta partnerskap stärktes 2007, när de två länderna undertecknade ett samförståndsavtal för att strukturera sitt försvarssamarbete. Detta ledde till gemensam militär utbildning, ett utbytesprogram och gemensam utplacering av styrkor för FN:s fredsbevarande operationer.
Utbyte av bästa praxis och diskussioner har också ägt rum inom området för bekämpning av terrorism, senast 2021, vid en tidpunkt då jihadistiska attacker drabbade båda länderna. Under 2010-talet inrättades fem gemensamma försvarssamordningskommittéer, en dynamik som covid-pandemin verkar ha bromsat. Detta hindrade inte den indiska fregatten INS Tarkash från att besöka Lagos 2022 för att starta en gemensam bekämpande av piratkopiering i Guineabukten.
Detta uppdrag var också en stark signal om Indiens geopolitiska ambition. Indien importerar mellan 8 % och 10 % av sin råolja från Nigeria varje år och är därför villigt att ge säkerhetsgarantier. Fortfarande starkt beroende av oljeimport för att driva sin ekonomi, är det faktum att Indien nu har medlen och viljan att skicka fartyg långt från sin traditionella verksamhetsplats ett tecken på dess ansträngningar att säkra sina försörjningsvägar med egna medel.
Globala operationer mot piratkopiering och kraftprojektion har länge varit västerländska staters privilegium, senare imiterade av Kina för att etablera sig som en av världsordningens strukturerande makter. En status som Indien nu siktar på att nå, på sitt eget sätt.