Bakgrund
På 1st Mars 2021 trädde en uppdaterad version av EUIPO:s riktlinjer för granskning av EU-varumärken i kraft. Ändringar kan ses i 'spåra ändringar' version. Detta avslöjar omfattande revidering genomgående. Eftersom dessa förändringar är, bland annat, avsett att anpassa byråns förfaranden till de senaste besluten från Europeiska unionens domstol (”CJEU”), kommer många inte som någon överraskning för den här bloggens läsekrets av varumärkesanhängare.
Det här inlägget uppmärksammar tre revisioner av riktlinjerna för bedömning av förvärvad särskiljningsförmåga som finns i Kapitel 14 i avsnitt 4 i del B (Undersökning). Artikel 7 EUTM tillåter, som vi vet, att ett annars icke-särskiljande, beskrivande eller generiskt tecken registreras if sökanden kan visa att tecknet har fått särskiljningsförmåga genom användning. Potentiellt kan de skenbart blygsamma revideringar som lyfts fram i praktiken leda till att särskiljningsinvändningar tas upp mer frekvent, och göra förvärvad särart svårare att fastställa.
1. Skaffa särskiljningsförmåga för märken som är beskrivande i delar av EU
Ett vanligt hinder för EUTM-ansökningar beror på de många språk som används inom EU. Ett ord eller en fras kan vara särskiljande i vissa medlemsstater men i sig inte särskiljande i andra. Tidigare riktlinjer angav att om det sökta varumärket skulle vara icke-särskiljande, beskrivande eller generiskt endast för en del av den relevanta omsättningskretsen, skulle tecknet endast få en invändning om icke-särskiljningsförmåga när den delen av allmänheten var "betydande". De nya riktlinjerna (§6.2 i 14 kap) säg nu:
förvärvad särskiljningsförmåga genom användning måste i princip visas med avseende på alla de medlemsstater/territorier där det ansöks om EUTM:s ansökningar eftersom: […] den är på ett språk som förstås av en icke försumbar del av den relevanta allmänheten i åtminstone en del av EU” (min kursivering).
Förmodligen sätter en "icke-försumbar del av allmänheten" ett lägre tröskelvärde än den tidigare "betydande delen av allmänheten" (om de två tröskelvärdena är desamma verkar det inte vara nödvändigt att ändra formuleringen). Potentiellt kan denna ändring ge upphov till att fler invändningar görs enligt artikel 7 c EUTMR, vilket kräver att fler sökande uppvisar förvärvad särskiljningsförmåga för att få registrering
2. Förvärvad särprägel och "enkla" märken
Det är väletablerat att förvärvad särskiljningsförmåga ska visas genom användning av det kännetecken för vilket skydd har sökts. Men i praktiken har EUIPO också godkänt bevis som visar särskiljningsförmåga baserad på användning av en obetydlig variation av det sökta varumärket.
De nya riktlinjerna begränsar nu när denna praxis kommer att tillåtas till fall där det sökta varumärket och det använda varumärket är "i stort sett likvärdiga". De klargör särskilt att när det gäller "extremt enkla märken kan även mindre ändringar av det märket utgöra betydande förändringar, så att den ändrade formen inte kan anses i stort sett likvärdig med varumärket som registrerat" (8.5 § i 14 kap). Denna revidering citerar Fodral T-307/17 (adidas). Här hade det aktuella varumärket – adidas 3-Stripe Mark – inverterat kontrasten hos det varumärke som faktiskt användes, och detta ansågs vara en otillåten variation. Efter denna förändring kan EUIPO-granskare känna sig mer bemyndigade att avvisa bevis på användning där, efter deras bedömning, det använda märket inte i stort sett motsvarar det tecken som avbildas i ansökan.
3. Förtydligande av genomsnittskonsumenten för kollektiva och certifierade varumärken
I riktlinjerna anges att ”ett känneteckens särskiljningsförmåga, inklusive det som förvärvats genom användning, måste bedömas i förhållande till genomsnittskonsumentens uppfattning om kategorin av varor eller tjänster i fråga” där den relevanta omsättningskretsens identitet ”måste vara kommit fram med hänvisning till ett varumärkes väsentliga funktion” (§4 i 14 kap). Det är samma sak som tidigare.
Med hänvisning till EU-domstolens Darjeeling-domar (mål C-673/15 m.fl., punkt 63), fastställer riktlinjerna nu att "för kollektivmärken är den väsentliga funktionen att särskilja varor och tjänster från medlemmarna i föreningen, dvs. innehavare av märket från andra företags innehavare" (§4 i 14 kap). I analogi föreskriver de uppdaterade riktlinjerna att certifieringsmärkenas väsentliga funktion är deras förmåga att "särskilja varor eller tjänster som är certifierade av innehavaren av märket från varor och tjänster som inte är certifierade på detta sätt". Dessa tillägg bidrar utan tvekan till att klargöra vem som är den relevanta allmänheten för förvärvade särskiljningsförmåga för kollektiva och certifierade varumärken.
_____________________________
För att se till att du inte missar regelbundna uppdateringar från Kluwer Trademark Blog, prenumerera här..
- 2021
- Adidas
- Alla
- Ansökan
- tillämpningar
- Artikeln
- bil
- Blogg
- fall
- certifiering
- byta
- Gemensam
- Konsumenten
- innehåll
- Domstol
- EU
- Giltigt körkort
- europeisk union
- Ansikte
- formen
- fungera
- varor
- riktlinjer
- här.
- Markerad
- HTTPS
- identifiera
- Identitet
- Inklusive
- IP
- IT
- Rättvisa
- språk
- Språk
- Lag
- Mars
- markera
- Medlemmar
- beställa
- Övriga
- Övrigt
- skydd
- allmän
- Tjänster
- Enkelt
- So
- starta
- Ange
- Stater
- lämnats
- överraskning
- handla
- varumärke
- fackliga
- Uppdateringar
- utsikt
- VEM
- inom